Hemmapremiärer är alltid lite speciella. Nu var det även dags för bägge lagen efer varandra.

Westermalm stod för a-lagets motstånd och varken Carry eller Danne var med, de två som hållit upp Westermalm i några säsonger. Jag tror att det på sikt är bra att spela in ett yngre lag, men det kändes som att det saknades något på niometer.

I första spikade Gurra igen och endast sex mål letade sig in bakom förstaårsjunioren. Tyvärr kunde vi inte rycka ordentligt och skriken från läktarplats ekade med all rätt: "Men för fan, dra dit bollen". 11-6 var smickrande siffror för Westermalm. I andra blev det bättre utdelning och matchen blev till slut en transportsträcka. Slutresultatet 34-20 speglade matchen ganska väl.

U-laget mötte ett mycket duktigt Skuru. Här märktes det att samspelet i 3-2-1 försvaret inte var klockrent. Några spelade zon och några man/man. Inget av det är fel, bara man vet vad den andra gör. Det kommer att bli bättre längre fram. Sen kan man också konstatera att det är oerhört svårt att spela 3-2-1 när anfallande lag tillåts göra både fyra och fem steg i var och varannat anfall. Så är det dock i trean. Det svåraste att bedöma för en domare är oftast steg, för där är det nästan alltid känslan som avgör och ju lägre division ju sämre är just den känslan. Det blev i vilket fall förlust med ett par/tre mål.

Ingen skugga skall falla på Skuru för det. Några andra domare hade säkert inte förändrat resultatet, men det hade säkert blivit roligare. Det skall i vilket fall bli intressant att följa Skuru. De verkar ha något på G och jag hoppas att de kan få ordning på sin herrverksamhet.

Imorgon går tåget till Örebro och JSM. Vi har stora förhoppningar på JSM-laget och allt annat än steg3 direkt vore en missräkning. Undrar om "Skräcken" är materialare även för junislaget.

Skönt med vinst för a-laget även om det överskuggades av det som hände efter matcherna. Nu vet jag hur Tony Gustavsson kände det i Bajen