Vi har skämt bort vår hemmapublik med vinster mellan tio och tjugoen mål. Denna match skiljde sig inte på den punkten, dock med skillnaden att det dennna gång var i mitt tycke seriens näst bästa lag som stod för motståndet.

Så fort vi slarvade så straffade Järnvägen oss på ett sätt som inget annat lag mäktat med. Oöverlagda skott resulterade i alltför många baklängesmål och Järnvägen tog kommandot i början. Vi tog oss samman och fick lite mer disciplin framåt och gick ikapp och förbi. Halvtidsledningen var tre mål. Tidigare matcher när vi spelat jämnt en halvlek har det berott på slarv och dålig inställning. Nu berodde det på att det inte räckte med bara rock´n roll. Nu var vi tvugna att använda skallen för att döda matchen.

Vi pratade ihop oss i halvlek och gick ut för att göra en lika bra halvlek inställningsmässigt och samtidigt spela rätt. Vi spelade rätt sex mot fem och när Järnvägen sprattlade och spelade utgrupperat så använde vi rätt spel. Tack var att hjärnorna var påkopplade och att orken tröt hos Järnvägenspelarna så rann siffrorna iväg. Man kan konstatera att det tar musten att spela mot vårat 3-2-1.

Slutresultatet 42-25 speglar inte skillnaden mellan lagen. Vi tog säkert tio mål sista tio minuterna.

Om jag efter GP matchen kände tomhet så var det en behagligare känsla idag. Hörde att Jacob blev utvald till bästa spelare med sina 11 mål. Bra i Järnvägen var målvakten och deras högernia Victor Spennare. Påminner om en ung Danne Andersson förutom att Sempermagen inte fanns.

Tre matcher kvar till jul. Vinst i de tre matcherna så skall det mycket till för att inte förstaplatsen är vikt för oss.