Har ni någonsin haft känslan av maktlöshet. Att bli bestulen av den eller dem som skall vara det beslutande organet. Nu förstår jag hur vissa känner det efter att ha fått avslag från olika instanser, t.ex försäkringskassan. Saken är den att när Frugan nu t.ex blev nekad havandeskapspenning i veckan finns det ett ställe att överklaga till. I det här läget finns ingenting, Man blir bara förbannad.

Fair Play gäller tydligen inte domare. Vet inte vad vi gjort tidigare, eller under matchen för att bli så förfördelade. Ingen skugga skall falla på Tumba, deras ledare eller deras spelare, de gör det bra.

Vi kämpade och bet ihop och avgjorde matchen. Vi avgjorde genom att regelrätt göra 29-31 ,med 40 sekunder kvar. För första gången på 60 minuter hittade domarna nere. Vi avgjorde genom att bita ifrån oss i försvaret sista anfallet. Men istället för ett sista frikast så trollade domarna fram fem sekunder genom att göra en "Hockeytimeout" för första gången i matchen och Tumba kunde ställa upp på frikast och skjuta ett sista mål till 30-30.

Jag har aldrig tidigare under min karriär varken som spelare eller som ledare fått fyra återbud samma dag. Dricker vi av varandras flaskor på träningarna?? Fyra spelare från förra matchens startsjua var borta.

Jag är då inte bitter.

****************

Vi är fortfarande obesegrade efter tolv omgångar.

Bägge målvakterna borta. Barry från a-pojkarna tog plats mellan stolparna och gjorde det bra.

Vi har bredden att trots manfall spela jämnt med seriens topplag.

De jämna matcher som vi spelat så har vi spelat disciplinerat på slutet. MP borta lika med fem minuter kvar. Vi fixar det. Örebro borta, vi fixar det. Cliff borta, vi fixar det. Tumba borta, vi fixar det. Vi skall fokusera på prestationen och inte resultatet. Prestationen idag var bra. Inget snack.

Visby på lördag/söndag. Träniging måndag, sen är det en veckas ledighet till miniträningslägret på Bosön 28-29:e

Sista matchen innan serien vänder var ingen vanlig match. Seriefinal och chans att göra ett ganska stort ryck i tabellen.

Tumbas b-lag stod för motståndet och som alltid när man möter b-lag så vet man inte riktigt vad som står på andra sidan plan. Laget hade inför matchen i alla fall åtta vinster och två förluster och spelat många jämna matcher som man vunnit. Jag hade sett Tumba vid ett tillfälle innan och den spelare som höjde sig över mängden den matchen var inte med. Inför matchen så pratade vi enbart om att kämpa och att hitta rätt mentalt tillstånd. Utgångspunkten var att vi är bättre på alla positioner och om det enda som kan stå ivägen för en seger är vi själva.

Efter tio minuter av första halvlek tar Tumba time-out och då är matchen mer eller mindre avgjord. 7-0.

När vi inte sprang höll Tumba jämna steg. När vi tog i så var vi överlägsna. Slutresultatet 37-22 visar att vi inte riktigt gick för full maskin. Vi kan bättre, men det är bara en motivationsgrej och det är svårt att motivera sig när skillnaden lagen emellan är så stor. Det blev tufft för Tumbas juniorer att möta Jacob, Landgraff och Micke som låser ner allt som närmar sig niometer.

Serien vänder nu och redan på torsdag möter vi Tumba igen. Undrar om det blir samma lag eller om det tillkommer några juniorer som dubblerar. Skulle vara kul att se Helge Freiman och Olssons grabb. Jag hoppas Tumba skrapar ihop det bästa som går att frambringa.

Elva raka. Riktigt skönt. 

Då var J-SM över för denna gång. En resa som startade klockan 05.45 på lördag morgon och som slutade lördag eftermiddag efter förlusten mot Önnered.

Alingsås tycker jag inte är så mycket att säga om, bra tränade, bra skolade. Våra killar vägde ett par kilo för lätt och tar lite för lite kilon i bänkpress för att stå upp ordentligt, men Önneredsmatchen grämer mig lite då jag tycker att vi inte riktigt kämpar tillräckligt för att ens ge oss chansen att vinna. Vi ligger under med två i halvlek och då har vi inte ens kämpat tillräckligt och känslan är att om vi får igång det så vinner vi. Istället för att kämpa så viker vi ner oss och förlorar andra halvlek med tio. Tråkigt att vi faller på det som vi pratat om mest. 5-5 spelet.

Till skillnad mot Stavsten och Nyköping så kan vi i alla fall åka hem med huvudet ovanför axlarna och blicken högt. Vi slutade aldrig spela och tog för oss på söndagen när risken för totalhaveri och blicklöshet är stor. Det kändes på vissa lag att de inte ville vara där på söndagen, men vi körde i alla fall på ordentligt.

Om vi summerar helgen kan vi konstatera att vi hamnat i en bra grupp, men inte omöjlig. Vi kan heller inte skylla på otur i lottningen då vi kom från steg 2. Visst fanns det flera grupper som var mycket sämre, men också de som var bättre. Lite komiskt att Guif kom sist i sin grupp och ÖSK gick vidare, jag vet inte hur lottningarna går till, men nog skulle man önska lite jämnare fördelning så att grupperna blir jämnbra.

Alingsås klart bäst, förstår inte hur de kunde förlora mot Önnered som också är riktigt bra, men inte i samma klass. Stavsten tycker jag var en gåta, med ett ganska bra lag, men som inte kämpade över huvudtaget. Då vinner man sällan i handboll. Nyköping räckte inte riktigt till.

Jocke Lundström, Theo Bylund och bägge målvakterna kan gå med raka ryggar, klart bäst denna helg.

94:orna tog för sig ordentligt när chansen gavs och Jonte Polbring blev matchens lirare mot Önnered och Viktor Hallén mot Nyköping då han gjorde 8 mål.

Seriefinal på lördag. Tumba skall få smaka.