Sista matchen innan serien vänder var ingen vanlig match. Seriefinal och chans att göra ett ganska stort ryck i tabellen.

Tumbas b-lag stod för motståndet och som alltid när man möter b-lag så vet man inte riktigt vad som står på andra sidan plan. Laget hade inför matchen i alla fall åtta vinster och två förluster och spelat många jämna matcher som man vunnit. Jag hade sett Tumba vid ett tillfälle innan och den spelare som höjde sig över mängden den matchen var inte med. Inför matchen så pratade vi enbart om att kämpa och att hitta rätt mentalt tillstånd. Utgångspunkten var att vi är bättre på alla positioner och om det enda som kan stå ivägen för en seger är vi själva.

Efter tio minuter av första halvlek tar Tumba time-out och då är matchen mer eller mindre avgjord. 7-0.

När vi inte sprang höll Tumba jämna steg. När vi tog i så var vi överlägsna. Slutresultatet 37-22 visar att vi inte riktigt gick för full maskin. Vi kan bättre, men det är bara en motivationsgrej och det är svårt att motivera sig när skillnaden lagen emellan är så stor. Det blev tufft för Tumbas juniorer att möta Jacob, Landgraff och Micke som låser ner allt som närmar sig niometer.

Serien vänder nu och redan på torsdag möter vi Tumba igen. Undrar om det blir samma lag eller om det tillkommer några juniorer som dubblerar. Skulle vara kul att se Helge Freiman och Olssons grabb. Jag hoppas Tumba skrapar ihop det bästa som går att frambringa.

Elva raka. Riktigt skönt.