Ganska tidigt stod det klart både för oss själva och övriga lag att förstaplatsen var vikt för Tyresö IF. Även om vissa matcher varit jämna så har vi visat att vi varit numret större än övriga lag.

Vad som annars är roligt är att alla lag är indragna i någon form av streckstrid. Efter att Westermalm och Linköping dragit sig ur serien så är det rekordjämnt och det visar sig också i resultatlistorna där man aldrig på förhand kan säga vilket lag som skall vinna. Dels för att lagen är jämnbra, men också att lagen är ganska ojämna. En serie med många reservlag tenderar att framkalla "konstiga" resultat. Dessutom har lagen svajat i styrka. Järnvägen började bra, men har kommit in i en riktig svacka efter jul bland annat i samband med att Victor Spennare gått till Irsta. MP spelar som klara serietvåor: på hemmaplan. Pratade med Einarsson häromdan och fick bekräftat att de har problem med bortamatcherna. Kul i alla fall att det nu kommer till ett avgörande. Det kommer några extremt viktiga matcher framöver. Bland annat är det dödsviktigt vilka som kommer tvåa i gruppen. Ingen vill nämligen komma trea för att då tvingas till kval i norrland. Sista omgången möts MP-Tumba, hyffsat viktigt. Järnvägen möter Katrineholm i näst sista för att ha lokalderby mot ÖSK i sista omgången. Tänk om den sista omgången blir avgörande för kvalmatch. Det kan bli tuffa riff.

Helgens motståndare Örebro började säsongen trevande, men har allteftersom tiden gått fått ordning på framför allt anfallsspelet som till en början inte fungerade. Jag är inte särskilt förvånad. Jag tyckte att laget i senaste mötet stod upp riktigt bra och att det fanns kvalitet i laget. Tränare Zivko är inte bara väldigt trevlig utan besitter både kompetens och erfarenhet för att få ett lag att fungera. Laget har tre raka segrar, nu senast mot dåvarande tabelltvåan MP och visat att man är för bra för att bli indraget i ett kval nedåt. Laget har släppt in minst mål i serien och spelar ofta ett tufft utgrupperat försvar, inte helt olikt vårt eget.

Det är inte många gånger i en karriär som man får möjligheten att gå obesegrad genom en säsong och det skulle vara kul att lyckas, men det vill till att skärpan är med om det skall bli så. Jag ser fram mot en bra match med två tuffa försvar, där det lag som kontrar mest vinner. Försvar-kontring är nämligen modellen för bägge lagen.

Träningarna börjar bli mer och mer åt hållet underhåll grabbarna än att det skall uföras något vettigt. Ett utvisningsspel till och lite detaljer i försvarsspelet vid kantövergångar är vad som står på tapeten, men jag vet inte om motivationen finns för att genomföra det. Det är trots allt bara tre veckor kvar på säsongen som kommer att sluta rekordtidigt. Å andra sidan kanske man även kan få saker på plats inför nästa säsong rekordtidigt.

På onsdagen spelade vi en bortamatch mot Katrineholm på kvällen och huvudena var inte i Duveholmshallen när startskottet gick 19.30 För första gången denna säsong tvingades vi backa ner på 6-0 och det är inte konstigt när spelare fick springa ostört in från kanterna och niometarna fick stega alla tre stegen och släppa bollen. Efter att vi backat ner så gick det bättre och efter en oerhört jämn match såblev det till slut så pass mycket marginal att man kunde vara avslappnad sista tio. Att vi åkte ner med endast tre avbytare varav den ena inte kunde spela till slut gjore naturligtvis sitt till, men det skall i alla fall inte vara så jämnt. Anledningen till att vi var så få var att a-pojkarna spelade SM och att vi endast fick ihop en avbytare till u-laget på lördagen. En match där vi vann ohotat mot jumbo-laget med 11 mål. Det enda anmärkningsvärda var att matchstarten var 09.15 Huva....

A-pojkarna spelade hemmasteg i SM och efter att vunnit sin grupp så förlorade man på jobbigaste möjliga sätt när man förlorade efter att Kärra gjort mål på sista-som-går i förlängningen. Jag minns när jag förlorade mot Sävehof i semifinal i JSM efter två förlängningar. Då hette segerherren Johan Pettersson då jag tyckte vi var bättre, men han var skillnaden. Nu var skillnaden Viktor Hallén. Han bar nästan själv Tyresö på sina axlar i semi-off matchens förlängning, men nu räckte det inte.

Var det fler än jag som tyckte att kärraspelaren var i luften på sista skottet.

Undrar vad som hänt om domarna Elfgren/Asmund dömt bort frikaste pga fotfel. Vilket liv det hade blivit, men enligt mig rätt domslut.

Nu är det tre matcher/hinder kvar till en obesegrad säsong. Det vore stort.....

Satt och lyssnade på bronsmatchen när Wislander utbrast:

"Jag förstår inte varför det byter Arrenius anfall/försvar, jag förstår inte" och jag tänkte att vafan Wislander brukar ju ha koll på läget. Karlsson är ju en av den största anledningen till att det gått bra i VM, men i nästa mening framgick det att han ville att Tobbe skulle spela framåt.

En semifinalplats är ruskigt bra och över alla förväntningar någon kunde ha, men jag har några saker som jag fortfarande funderar över hur man tänkte.

1. Varför fick inte Zacke vara med.

Jag sa inför VM att jag inte förstod uttagningen av Lennartsson. Jag tycker fortfarande att Zacke borde fått chansen som Joker och kontringsspecialist och Lennartssons speltid tycker jag talar för sig själv.

2. Om man ändå byter M6 anfall/försvar så borde Fritzon vara med på Mattias Gustavssons bekostnad.

3, Fahlgren?? Doder och Lukas Karlsson har ganska lika spelstil. Larholm och Fredrik Larsson är också lika. Jag skulle vilja se Fahlgren som komplement.

4. Varför fick inte Kim Ekdahl ännu mer speltid. Jag tycker att han förtjänar det. Klasskillnad mellan honom och Larholm.

Ett par saker som absolut inte kan ifrågasättas:

* Genidrag att byta två spelare anfall/försvar. Friskt vågat.

* Petningen av Beutler till förmån för Johan Sjöstrand. 

* Rätt att peta Lukas Karlsson. Han kommer tillbaka nästa mästerskap fulltränad efter sin skada. Då skall han vara med.

* Valet av förstakeeper.

* Valet av kapten.

Tänk er Ahlm på M6 och en hel Kim, Doder och Oscar C. Då hade det kunnat bli ädla medaljer. Hoppas firma Karlsson/Järnemyr håller över fler mästerskap. Det är nästan ett måste för liknande framgångar.

Det var en rolig match i femton minuter. Sen orkade ingen av lagens spelare eller ledare ignorera domarna längre.

Steg ibland, inte steg ibland. För samma saker.

Horribel steg på Petrovic. Frågan var om han tog ett eller två steg.

En likadan händelse för en RP spelare som dessutom blev kapad, blev STEG.

Två minuter ena gången. Stürmer nästa. Till slut gav alla upp och började sucka.

Ledarna gestikulerade med varandra och skakade på huvudet.

Det blev 40 minuters lååååång transportsträcka. Kändes som en grön pist, där pistvakterna var sämst. Hur kan man förstöra en match så. Dessutom ingen svårdömd match med enbart handbollsspelare, inga bufflar eller oskolade handbollsspelare. Steg-i-sättningar. Kullager. Skolbokshandboll. Hur kan man misslyckas.

I och med vinsten är seriesegern ett faktum och vi lämnar division 2 lagen och deras domare bakom oss och blickar framåt mot nästa säsong.

Först skall denna säsong avslutas i stor stil. Jag har aldrig gått obesegrad genom en säsong förrut och chansen kanske inte kommer igen. Samtidigt så har vi en skyldighet mot övriga lag att vinna. Tänk om Katrineholm får kvala för att vi torskar mot Handen t.ex Det får inte hända.

Ett fyrfaldigt leve för oss själva.

Vi leve : Hipp, hipp. HURRA.HURRA.HURRA HURRRAAAA!!!

Så här ser serien numera ut.

Vad är oddsen för att ett lag drar sig ur serien med sju omgångar kvar? Vad är oddsen för att två gör det. Det måste vara tusen gånger pengarna.

Jag tycker det är svagt. Svagt att inte bita i sista biten. Det är för tusan bara fem veckor kvar på säsongen. Nog skall man kunna ställa krav på en fungerande förening att kunna klara FEM VECKOR.

Nu är det så att istället för sju omgångar kvar blev det plötsligt fem = tio poäng att spela om. Det är faktiskt så att om vi vinner i helgen så är det färdigspelat om förstaplatsen. Då är vi åtta poäng före med åtta poäng att spela om och en ointaglig målskillnad.

Efter tre tempofyllda träningar (dessutom med fotboll alla tre) så ser det ruskigt bra ut inför helgen. ´

Nu slår vi in sista spiken i kistan.

Fick lite gliringar efter förra inlägget eftersom jag skrev att det var 12 poäng kvar att spela om när det faktiskt var sju omgångar kvar. Vad ingen visste var att jag redan var medveten om att Linköpings Lejon dragit sig ur. Beklagligt tycker jag. Med 4 bortamatcher och fyra hemmamatcher kvar så valde man att dra ur laget. Rapporterna till mig säger att det beror på spelarbrist, men vafan, kan man inte få med åtta spelare och köra klart säsongen. Jag tycker det är svagt.

Tabellen påverkas marginellt eftersom alla lag slagit dem ganska klart. Minusmålen ökade på bottenlagen och plusmålen minskade på de övriga. Annars så hände inget förrutom att stackars Westermalm åkte ner på noll poäng igen.

Om två omgångar skall det vara klart.

Klockan nio gick bilen på lördagen med de drivande krafterna i Tyresö IF i. Målet var Jönköping och tre matcher i mellanrundan. Dock inte Sveriges grupp, men jösses vilka lag. Enda laget som var en besvikelse var Norge. Frankrike däremot bevisar att det inte är någon tillfällighet att man är regerande Europa-, Olympiska- och världmästare. De har lagt till en dimension i sitt försvarsspel. Helt grymt att se på ett sätt som man inte riktigt uppfattar på TV. Alla spelare i Frankrike är grymt tränade och alla kan spela på alla positioner i försvaret. Karabatic är enorm och började matchen som tvåa, spelade sedan trea för att en stund spela centerhalv i 3-2-1. Man pratar mest om hans anfallskvaliteter, men väldigt lite om hans försvarsinsats. Jämför Karabatic och Balic t.ex Varje gång Balic inte han byta mot Sverige så gjorde Doder en bred växel på Kim A.

Kim A förresten. Det känns helt underbart att vara tvungen att skriva Kim A. Vilket genombrott av Kim E. Vilken stegisättning.

2003 sa jag till en kompis att nu är det slut på guldåren i landslaget. Han såg förvånat på mig och sa "vadårå".

"Sveriges viktigaste spelare Ola Lindgren har slutat så nu är det kört"

"Vem är det?"

Lite så var det då. För de som bara tittade på handboll på TV visste inte vem Ola Lindgen var. Hajas Carlén, Lövgren, Staffan. De visste alla vilka de var. Mina favoriter var Ola och Magnus Andersson.  Jag tyckte inte Ola fick den Cred han förtjänat och försvarsspelet har inte funkat sedan han la av fram tills dess någon (Ola själv?) kom på genidraget att spela Järnemyr och Tobbe Karlsson som treor. Nu finns det faktiskt en chans till bra placeringar och det hänger återigen på samma sak. Grymt försvar, kontringar och disciplinerat anfallsspel så vi inte får några enkla mål emot oss. Det här är ju det enda vi stackars tränare pratar om.

Jag är övertygad om att Arrenius procent i detta VM hänger ihop med att han inte spelar försvar. Bara en sån sak.

På söndagen var det tidig uppgång för hemresa. Jag och Mackan var de som var i körbart skick så jag som åldersman tog framsätet. Match mot GP som kom med ett betydligt slagkraftigare lag än sist, men de kunde inte riktigt matcha kilona som fanns under Tyresötröjorna. Segern var aldrig hotad även om vinsten till slut bara blev två kassar. Jimmy Jansson hade hotat via facebook att coacha, men jag kan tänka mig att blotta tanken på att förlora i Nybodahallen höll honom borta. Det ryktades om träning, men det låter som en dålig ursäkt.

I dag fick vi oerhört mycket domslut mot oss för att vi var större och starkare. De fick inte tvåminutare i lägen som de borde. Petrovic gick bl.a förbi sin spelare med GP-killen hängandes som en ryggsäck i två steg, men eftersom han är stark så fick han tydligen tåla det, men när lillkillarna snurrade, fortfarande framför våra spelare så blev det två minuter. Det skall bli skönt att spela i ettan nästa säsong för nu är det väl i praktiken klart eller?! 12 poäng att spela om 8 poäng och +100 mål bättre. Inte klart i teorin, så vi kanske skall lugna oss.

Vår bästa målskytt Jacob var sjuk idag och ersattes av a-pojken (!) Viktor Hallén. Han tackade för förtroendet och visade att han vill vara med och leka med de stora killarna i fortsättningen och gjorde åtta kassar. Beijbom gjorde premiär och gjorde tre. Satan vad vi öser in mål från kanterna.

Minns mitt första tjat på de första träningarna i maj.

"LITA PÅ KANTERNA" 

Viktor Hallén, a-pojke, 8 mål.

Nu blickar vi framåt. Nästa match mot RP och så börjar vi redan nu även  blicka framåt mot nästa säsong.

Inga direkta genombrottsspelare, medelmåttiga mittsexor. Så måste Argentinas coach ha analyserat Sverige.

Jag är inte förvånad att man inför VM haft svårt mot offensivt försvar. Min bild är nämligen exakt så och dessutom avsaknad av spelidé mot offensivt försvar så var Sverige inte ens nära. Argentina ledde från start till mål och kommentatorerna undrade när det skulle vända, men matchbilden var den samma i 60 minuter. Ett hopp tändes när matchbilden svängde en femminutersperiod i andra halvlek, men man behöver mer än fem minuter där matchbilden stämmer. Jag undrar varför man väntar tills det är kört med att ändra försvarsspel. Att ändra försvarsspel och veta att vi får inte släppa in ett enda mål känns mer desperat än planerat.

Island såg ut att gå samma öde till mötes mot Österrike, men med kvarten kvar ändrade de försvarsspel och i kombination med ett tröttkört Österrike som inte hade bredden så vann man sista kvarten med typ 10. Bra coaching.

Varför tar man time-out så sent när matchbilden var i Argentinas favör hela matchen?

Nu ser det tufft ut. Undrar om man går in i mellanrundan med 0 eller  2 poäng?