Att blogga har blivit lite av en folkrörelse och så har det naturligtvis blivit i handbollen också dock med undantaget att det läggs ner i princip lika många bloggar som det startar. I verkliga livet så kanske inte så mycket förändras, men i handbollens värld så byter man klubbar och det kanske inte är lika roligt att blogga om det går dåligt i matcherna.

Vissa krigar på i likadan tappning och vissa utvecklas. På alltomhandbol.se så utsågs faktiskt lite överraskande Söderberg&Treijner till sveriges bästa blogg och det finns två sätt att ta framgång: antingen slår man sig för bröstet och slår sig till ro eller så slår man sig för bröstet och ger sig fan på att hålla alla konkurrenter bakom sig och efter utnämningen tycker jag att bloggen blivit otroligt mycket bättre. Nu är man till och med så stora att man nyttjas i reklamsammanhang : http://www.hkbloggen.se/2011/03/18/bloggkungarna-fran-nykoping/

Tack grabbar för en bra blogg och om ni verkligen var intresserade av vad som hänt med Micke, Forje och Kolle och varför framtidsklubben valde att inte kvala mot Kiruna så får ni höra av er.

Ibland undrar jag hur rekryteringen av tränare går till. Hade inför säsongen tre tränare som jag "visste" inte skulle lyckas. Jag "visste" det av den enkla anledningen att de aldrig lyckas. Av dessa tre så fick två lämna sina uppdrag före nyår.

Om jag skulle vara sportchef och skulle rekrytera en damtränare skulle jag hellre fråga Silwing/Trojas F00/01 tränare som gjort ett jättebra arbete med sitt lag och som spelar en i mitt tycke "rätt"  handboll än att ta en a-lagstränare som gjort mediokra resultat, men så är det i tränarbranschen. Har man gjort sig ett namn så tar det lång tid innan det tynar bort.

När jag tar exempel på framgångsrika tränare som lyckas så brukar jag ta Mika Nurmi som exempel. Han gjorde bra resultat i Cliff och i Tumba och har lyckats som tränare i Norge även om han fick foten i Start. Tar klubbledningarna referenser på samma sätt som man gör om man anställer en person till ett företag, men det är ju klart att det växer ju inte fantastiska tränare på träd.

En annan tränare som jag hyser den största respekten för och som jag tycker verkligen förtjänar titel årets stockholmstränare (även om jag baserar det på de senaste två) är Matte Kardell. Mina första minnen av Kardell var när han tränade Tumbas 74:or och gjorde dem till ett av sveriges bästa lag för att sedan växa vidare för tränaruppdrag i bl.a Skånela och sedan utomlands. Han tog förra året över ett IFK Tumba i spillror där de etablerade spelarna flydde klubben. Tumba var på förhand tippat  att komma bland de sista lagen och den första försäsongen gjorde ingen lycklig för att undan för undan få ihop laget och spelet. Till sist föll man precis på målsnöret när man var på väg upp i elitserien. I år var man tippade i toppen, men att man skulle rå på Ystad trodde nog ingen.

Hade jag varit ansvarig för rekryteringen av ny tränare till Skuru damer hade jag lättat på plånboken och frågat Matte på en gång.

Jag hoppas att Tumba jobbar på samma sätt som de senaste två åren och inte hittar på en massa dyra "toppvärvningar". Det unga lag som  man har kommer säkert att växa till sig ytterliggare och klara nästa år utan massa dyra värvningar. Lita på spelarna man har.

I hockeyn slog AIK ut HV i fyra matcher. Hur kan det komma sig? Jag tror att det helt enkelt kommer sig av att AIK de sista tio omgångarna slogs för sin överlevnad i varje match samtidigt som HV slentrianspelade sista tio omgångarna och när det sedan verkligen gäller går det inte bara att slå om. Det är det som är så farligt med att spela massa betydelselös matcher.

Nu är det i handbollens värld dags för kvalmatcher. Många seniorlag är nu färdigspelade och vissa har några ovissa matcher kvar. Nyköping som kvalade till allsvenskan för något år sedan kommer att få en jobbig resa av samma anledning som HV71. Man kommer troligen att möta Sollentuna och jag tror att kvalitetsskillnaden är för stor ändå, men det trodde man ju om HV också.

Sollentunas motståndare GP gör tvärtemot vad jag gjorde i vår enda poängförlustmatch. Då valde jag att sätta in Berry, vår a-pojksmålvakt då bägge målvakterna var borta istället för att gå in själv. Jag tror att det är bättre för alla. Man måste inse att sin tid är förbi och tänka långsiktigt. Nu undrar jag vad spelarna som spelat hela säsongen tänker när Moberger och Lukic går in och spelar. Jag tror och hoppas att de enbart kommer sitta på bänken mot Sollentuna. 

MP som kommer att mosa AIK i förkvalet kommer att ha spelat ett gäng måstematcher för att ta sig till sitt kval och sedan spelat två kvalmatcher, medans Tyrold har slentriantränat och träningsspelat mot mot just IFK. Tyrolds två toppar är lite för bra, men MP:s tuffa försvar kan ställa till det. Punkt på Holmberg och tufft mot Patrik Söderström och en storspelande Einarsson kan nog ställa till det för föreningen utan träningskultur.

Idag går också sista omgången av allsvenskan. Djurgården lever ett farligt liv och jag undrar hur nästa säsong skall gå. Här visar lite hur viktig rekryteringen av en bra tränare i tid är och hur viktig det är med kontinuitet. Jag tror att man idag slår Warta, helt enkelt för att man nu har ett bra lag och man vill mer. Tror inte att Kärra rår på Ystad, men det lag som kan få det tungt är Hästö. Jag tror att det finns risk att vi ser Hästö i div 1 nästa år. En riktig skräll i så fall. Jag tror att Alstermo och RImbo kan vinna. Hästö är laget med sämst trend. Hamnar man i ett kval så fixar man det inte.

När man skriver i en blogg är det lätt hänt att man blir väldigt negativ och därför tänker jag varje dag fram till fredag hylla en del personer som förtjänar det. Det kommer vara personer som sportsligt förtjänar det för bra resultat, eldsjälar och sådana som är bra föredömen för handbollen.

Skuru är Stockholms absolut ledande förening på damsidan, med en bra organisation vilket bäddar för att man suger upp de bästa ungdomarna i närheten. Det har pratats en del om att man värvar sönder i Stockholm, men det är faktiskt inte hela sanningen. Faktum är att bra spelare söker sig dit i a-flicks/junioråren utan att man behöver värva.

Ändå så får man inte riktigt till det. Man disponerar i princip över två elitserielag (Skuru & Nacka), men ändå lyckas man inte. I helgen fick Leffe Wirdfors dessutom lämna sitt uppdrag som tränare och arbetet att rekrytera en ny har påbörjats. Undrar om det är samma personer som rekryterade Leffe som kommer att få uppdraget igen. Man har en otrolig kontinuitet på ungdomssidan, varför har man inte samma på seniorsidan? Tränare kommer och går, år efter år. Det kan aldrig vara bra.

Nacka spelade till sig en elitserieplats, men har valt att inte gå upp, vilket har skapat en enorm debatt om avancemang och vad som borde hända om man tackar nej. Vissa menar att man borde degraderas till lägsta divisionen om man tackar nej till uppflyttning, men vad skulle syftet med det vara? Att få laget att lägga sig och komma trea istället för att sedan medvetet förlora ett kval.

massor av härliga kommentarer finns på: http://www.alltomhandboll.se/Pages/sv-SE/nyhet.aspx?ID=21763

Vad skulle hända om MP eller GP väljer att inte kvalspela mot Hornskroken? Skall man skicka ner dem i trean då?

1. Tyresö - Stabila spelare på alla positioner har varit styrkan i laget. Olika speltyper vilket har gjort att laget aldrig stått handfallet. Tunga genombrottsspelare, tänkande spelare, skyttar, snabbfotade.

2. GP - Laget har drabbats av lite avbräck under säsongen pga "uppflytt" av spelare. Annars har GP varit svagare än tidigare och jag tror inte vi får se så många från detta lag ta plats i a-laget senare. Högersidan är undantaget där Andreas Flodman och Daniel Pettersson huserar. Skolat som alltid gör att man är med och krigar i toppen. I vanlig ordning tackar man väl nej till uppflytt/kvalspel.

3. MP. Lagmaskinen MP som ofta får motorhaveri på bortaplan, men som är välsmort hemma i Farstahallen. Patrik Engström bra på vänstersex, annars är det laget som gör det. Det tuffa -ofta ovanför gränsen - försvarsspelet ihop med seriens överlägset äldsta och bästa målvakt kan faktiskt störa division 1 lagen i en kvalrysare.

4. Tumba. Har några bra spelare, men inte samma kollektiv som GP. Det räcker för att vara med i toppen på denna superjämna serie, men man är nog nöjd med att spela i denna serie och utveckla sina a-pojkar och juniorer. Namn som Olsson och Hajas har nog inte ambitionen att spela div. 2 nästa år!?

5.  Cli FF. Det finns nog möjlighet till kval för kämparlaget från Skärholmen om nu GP och Tumba tackar nej. Kämparlag har alltid chansen i ett ovisst kval, men har svårt att se dem ta sig förbi första kvalomgången och att de skulle rå på Tyrold eller Nyköping är uteslutet.  Magnusson på H6 har inte varit så dominant som jag trodde att han skulle vara i ett annars ganska profillöst lag där kollektivet och gnetet är viktigast. Största profilen är annars Denny som spelar M9 från bänken.

6. RP Ungdom. Vad händer i detta lag? Det känns inte som att det finns någon röd tråd i spelet och det indikerar också resultaten. Man vinner stort och man förlorar stort. Omöjligt att på förhand säga hur deras matcher skall sluta.

7. Örebro SK. Utan den ödesdigra inledningen med 0 poäng på de sex första omgångarna hade det nog blivit kvalspel för ÖSK. Ojämnheten har blivit deras fall, vilket jag tycker är konstigt, med tanke på att jag tycker att de är riktigt bra. Bra centrallinje, mv-m9-m6 brukar räcka längre än till 7:e plats.

8. Järnvägen. Förlorade allt när man släppte Victor Spennare till Irsta. Träningsvilligheten känns också sådär efter reportagen på hemsidan som sviktat ihop med resultaten. Får man möte Switte i ett kval så blir det nog trean nästa säsong. Det vill till att hålla tummarna att GP slår KAIK, för jag tror inte man rår på ÖSK. Duktiga Allansson i målet spelar en nyckelroll.

9. Katrineholm. Har chans att överleva, men då måste man slå GP i sista matchen. Ingen omöjlighet med tanke på att man aldrig vet med GP. Annars ett ganska stabilt lag som förlorar varje match med några mål. Helgens vinst mot Järnvägen var lagets första sen i oktober, en vinst som faktiskt kan göra att laget klarar sig kvar utan kval. Motståndet blir annars Switte som kommer käka upp KAIK.

10. Handen - Laget som saknar vilja och träningsvillighet. Det florerar rykten om att HSK får ett grymt lag nästa år, men då vill det nog till att man blir kvar i tvåan. Norrköping med Tobbe Johansson i spetsen har jag för dålig koll på, men kan man skrapa ihop allt folk i en sista kraftansträngning så grejar man det nog.

Med 1h och 15 min kvar till match så har grabbarna börjat trilla in efter gemensam mat och promenad. Då ringer telefonen och frugan meddelar att det är bara att bege sig hemåt för att dra till BB. Eftersom det är femte barnet så är det ju inte så mycket att dividera om utan det var bara att lämna grabbarna själva denna sista match med prisutdelning och blommor etc.

Samtidigt som värkarbetet tog riktig fart så fick jag rapporter med sms som jag så fint läste av utan att "någon" skulle märka. Kl. 20.30 fick jag rapporten om att vi gått obesegrade genom segern och tre timmar senare ploppade lilla Madeleine ut ur mammas mage. Med facit i hand hade jag ju kunnat hinna med bägge händelserna.

Förresten är det kul att se att inte heller elitseriens domare kan reglerna.

Vad är rätt domslut i följande situation. Inte skall det blåsas mål i alla fall.

http://www.youtube.com/watch?v=91b0mc_cIRo

Skall återkomma med lite reflektioner angående serien i helgen.

Inför säsongen så fick jag många frågor om hur jag trodde att det skulle gå och självklart hoppades jag på serieseger. Jag tyckte att vi var bättre än övriga lag, men man vet aldrig. Jag hoppades att vi skulle kunna gå genom serien med tre förluster och nitton vinster. En förlust mot toppkandidaten (som jag på förhand trodde skulle vara GP, en plump på hösten och en på våren. Det tyckte jag skulle räcka för avancemang.

I efterhand har det visat sig att vi var ännu stabilare. Det är inte vanligt att ett lag går obesegrad genom en hel säsong, men nu står vi här inför sista matchen och har chansen. Jag tror aldrig att den kommer igen för någon av spelarna. Någonsin. Man råkar alltid ut för en liten dip i formen, en blunder och ett kämpande lag som krigar så ögonen blöder, medans man själv inte går in i närkamperna ordentligt och handboll är en kampsport.

I dagens match mot MP står seriens näst bästa lag för motståndet. Deras motivation är att vid vinst så slipper man ett kval i norrland och får spela i Stockholm istället. Alltså möter vi det tuffaste laget i serien som kommer slåss med näbbar och klor för att vinna och vår motivation är en obesegrad säsong.

Motivation slår klass brukar det heta och vi har visat över hela säsongen att vi är klassen större än övriga lag och det har vi gjort genom stabila insatser där vi har visat upp i stort sett samma trupp. Två stabila målvakter som varvat riktigt bra insatser med varandra. En harmonisk a-trupp med en klar spelidé. Harmoni är viktigare än man tror och därför har vi också gjort annat än bara fokuserat på handboll. Paintboll, lazerdome, bowling, middagar. Sådant är minst lika viktigt som övergångar och paralellförflyttningar.

För första gången har jag haft en assisterande tränare, en roll som jag själv skulle ha väldigt svårt för, hur skall man agera i vissa lägen, vem säger vad etc, etc, men det har verkligen fungerat klockrent. Det är inte jag som tränar laget, det är jag och Marcus som gör det och vi ser verkligen fram emot nästa säsong.

I division 1 Norra. 

Hade höga förhoppningar på vårsäsongen. Bra, träningar och möten mot divison 1-lag för att förbereda nästa säsong. Det blev dålig träningsnärvaro och avslagna matcher.

"Kanske skulle man spelat in första halvlek på film för att kolla på när man har svårt att somna" kommenterade någon efter matchen. Det börjar bli lite av rutin att backa ner på 6-0 för att motivationen (=fotarbetet) inte räcker till.

Vinst med 11 blev det till slut. Orken tog ut sin rätt. Nu är det bara en match kvar. Ingen nämnd, ingen glömd.

Det är en styrka att vinna jämna matcher. Att spela disciplinerat när det behövs och göra det man sagt är inte det lättaste när man är van att det går som på räls.

Jag gillar Örebros sätt att spela, 3-2-1. Genomtänkt 5-6 spel. genomtänkt 6-5 spel. Disciplinerat, men ändå med tryck. Det är en gåta för mig att ÖSK ligger där de ligger.  Vet inte om det är ett svaghetstecken, att bara vinna med 1 och vara hyffsat nöjd med insatsen. Visst missade vi lite väl mycket och visst läckte det rejält på halvbackarna i första halvlek och visst tätade vi för mycket på högerbacken. Visst kunde vi spela lite mer taktiskt, lite tuffare och visst märks det att våra två ordinarie halvbackar inte var med.

Jag tycker vi gör en bra match, jag tycker att Örebro gör en bra match och jag tycker Leffe och Perry gör det bra. Det var en rolig, jämn och spännande match och inte kunde det sluta bättre än att Rickard fick ta den sista avgörande straffen och se till att bärga ytterliggare en vinst, men ingen hade protesterat och sagt att det var orättvist om det blivit oavgjort.

Nog skall Örebro undvika nedflyttning utan problem och visst måste vi höja intensiteten och närvaron på träningarna. Det har gått lite stå i intensiteten på matcherna. Den gamla klyschan man spelar som man tränar kommer någonstans ifrån och den stämmer ganska bra.